Dottern i full aktion, Zorro tittar på. Hundkurs hos lillasyster Lena Ekman

På promenad i Luleå i vintersolen, Fia och Zorro poserar.

Här besöker systerdottern Sten och Anitas draghundar. Dottern Marilyn berättar och Mirja lyssnar och frågar.

Snurrar många ord i mitt huvud just nu; utveckling, framtid, avveckling, bakåtsträvande, nedläggning, för och emot. Orden är många men jag tror jag väljer de med postiv ton. De som använder de andra orden får göra det för sig själva, jag är inte med. Jag ser fram emot ett resten av mitt liv där jag i så stor utsträckning det är möjligt gör det jag vill. Och vad vill jag? Ja, det är frågan. Jag tror åtminstone att jag vill ha kul på jobbet och jag vill ha möjlighet att ha en fritid utan några begränsningar (nåja allt kan man kanske inte få). Jag vill uppleva och se så mycket som möjligt, vill inte bli begränsad av "det går inte" och "jag törs inte". Allt (nästan) går ju att genomföra. Försöker tala om för barnen att om man vill något så är det möjligt. Sen är det ju synd att tiden inte riktigt räcker till, vill ju så mycket. Sitta i soffan och sticka vantar, arbeta med marknadsföring, införa nya stödsystem, ligga och sola på någon strand runt medelhavet, fotografera (eller lära mig det). Kanske ut och gå eller se nån bra film. Tänk så mycket roligt det finns att göra om man inte ser hinder i allt. Skulle också kunna tänka mig att jobba med turism eller på nåt fik. 

Tänkte just på vilken drivkraft vi människor har. När många utvandrade till Amerika för att man inte längre kunde överleva/ha mat på bordet här hemma i Sverige. Idag är det andra krafter som styr, nyfikenhet och utveckling och inte minst ekonomin som gör att vi söker nya ställen att leva på. Vilken chans alla våra ungdomar har egentligen.

Ett av våra projekt är att sälja vårt hus och bygga ett mindre som passar bättre. 

Vilken tur att min sambo och min syster hejar på mig men samtidigt hejdar mig lite. Fast jag måste säga att de båda också brukar ha många ideer....