Idag brottas vår kommun med sviktande befolkningssiffror, ansträngd kommunbudget, ungdomar flyttar ut, sämre service, nedläggning av affärer, veckopendling mm. Vi har alla tänkt på hur ska detta lösas. Jag tror på en gruvetablering i kommunen, turistföretag tror på en utvecklad turism, samer på deras livstil. Gemensamt för alla är att vi vill något (nåja, nästan alla). Vi är runt 5000 personer i kommunen och bara ett hundratal hörs, var är alla andra? Jag tror att alla måste våga säga vad de tycker, för som det är idag får övriga landet en skev bild av vår kommun. Jag vågar stå för det jag tror på och jag respekterar andra för det de tror på. Tyckte alla lika så skulle vi inte komma någonstans.

Så ställ er upp och säg vad ni tycker, alla ni andra som inte syns i media (även social sådan)! Och ni som på något sätt ser "ner" på andra människor som tycker olika, tänk till!

Funderar lite på det där med utveckling och förändring. Under hela jordens existens har förändringar pågått. Istider, dinosaurie, folkvandringar, arter har uppkommit och andra dött ut. Detta har skett långt innan vi människan på något sätt kunnat vara med och påverkat. En tanke slog mig, utvecklingen/förändringen som sker nu kanske också är opåverkbar av oss. Att vi den lilla människan ska kunna påverka det stora? Har inga som helst kunskaper utan bara funderingar. Det finns en stor kraft i vårt mänskliga samhälle idag och det är pengar. Att använda miljön som skäl och jordens/mänsklighetens överlevnad för att tillskansa sig mer kapital, det är också en affärsidé använd av många. Finns de som säger att vi inte ska eftersträva befolkningsökning i den lilla kommunen men vad säger vi till Kina, Indien och andra länder där befolkningen ökar lavinartat? Är de dolda argumenten mot utvinning av metaller minskad befolkningsökning? Är ett annat dolt argument mot utvinningen av metaller att hindra utvecklingen i Kina och Indien så befolkningen med automatik minskar? Är det att se sig som en typ av övermänniska och denna övermänniska ska ha makten här på jorden? Vem bestämmer över vad? Vem bestämmer vem som ska få befolka jorden? Detta är stora frågor men tar man dessa frågor nere på kommunnivå i Sverige så är de lättare att översätta till verkligheten. 

Såg ett TV-program för några dagar sen. En familj gjorde en utflykt till förfädernas boplats. Kommentaren från en av ungdomarna var: visst är det jättefint här, men jag skulle inte vilja bo här. Jag vill ha del av de moderna faciliteterna som finns idag.

En viktig tanke: var är jag nu, vad vill jag ha och framför allt hur ska JAG få det jag vill ha!

Mycket händer just nu och man funderar på hur människan egentligen fungerar. hur är det med att leva som man lär? Kanske det ser ut enligt nedan i många fall:

Miljö(o)medveten

Vaknar på morgonen, kokar mitt kaffe på min spis från 1988, självklart ekokaffe, så titta på mig, så duktig jag är!

Borstar mina tänder under rinnande vatten, självklart analog tandborste, så titta på mig, så duktig jag är!

Slår på datorn, loggar in på min blogg, självklart bloggar jag mot miljöförstöring, så titta på mig, så duktig jag är!

Sätter mig i bilen från 1985, kör till arbetsförmedlingen för att söka jobb, självklart tar jag inte jobb på företag som förstör miljön, titta på mig, så duktig jag är!

Åker vidare till bankomaten för att ta ut pengar, självklart från a-kassan för det inte finns något miljömedvetet företag som jag vill jobba hos, titta på mig, så duktig jag är!

Kör vidare i 5 mil till lantgården för att köpa ekologiskt odlade grönsaker, titta på mig, så duktig jag är!

Åker hem igen, slår på tv´n och tittar på ett program om jordens miljöförstöring, titta på mig så duktig jag är!

Ringer en vän för att planera demonstration mot en gruva, titta på mig, så duktig jag är!

Går och lägger mig i min säng, drömmer drömmar om avveckling, titta på mig så duktig jag är!

En tynande bygd ser plötsligt ljuset i horisonten. Någon har hittat en stor järnmalmsfyndighet ute i skogen. Tankar kommer om arbeten på orten, kanske flera affärer och mera människor. Hoppet tänds i stugor och hus. Det kanske finns underlag för två ambulanser även på kvällar och helger. Tänk om kommunen nu kan bygga ett nytt bättre äldreboende. Kanske fler gymnasieprogramm och ökat elevunderlag så mitt barn får läsa tyska i Jokkmokk. Nu finns nog snart möjlighet att få komma hem till familjen varje kväll i stället för att bo i husvagn hela veckorna. Det kanske till och med finns en efterfrågan på högutbildade personer, då kan mitt barn flytta hem igen efter sin högskoleexamen. Nu är något på gång :-)

Men vad är det som händer, någon säger att alla dammar nedströms luleälven kommer att rämna? Någon säger att vattnet kommer att bli förgiftat och massdöd bland människor och djur uppstår? Samma någon säger att det inte kommer att bli någon gruva?

En regnig kväll styrs bilen upp mot området. Vi möts av något stort hinder uppbyggt på vägen. Några frusna ungdomar sitter under en presenning och försöker hålla liv i en eld. Stannar och pratar med dem, de är inte från orten. De är dock nöjda över att ha fått lite bröd och pannkaka med sylt av några ortsbor.

Kosan styrs hemåt igen. Nu börjar det hända saker på de sociala medierna. Det är fler som också sett vad som händer ute i skogen. Många ställer sig frågan, vad gör dessa människor där? Rykten och prat börjar höras i samhället, vilka är dom och varför är de här? Ska de rädda människor och djur längs Lule älv från drunkningsdöden och förgiftning från en gruva som ändå inte kommer att bli?

Konstigast är nog tycker många, varför kommer dom hit och har åsikter om hur vi i Jokkmokk ska tycka? Några ortsbor sällar sig till skaran under dagtid i soligt väder. Experter på det ena och det andra gör underliga uttalande om allt som kommer att hända, hända fast de säger att det inte kommer bli någon gruva?

Nya grupper på sociala medier dyker upp, vem får vara med och vem får inte vara med, vad är rumsrent och vad anses som hyfs och fason. Påpekande görs vid personangrepp och då vänds hatet mot gruppskaparna. Vanmakt och frustration leder till kanske många gånger ej genomtänkta inlägg. Allt för en gruva som ändå inte kommer att bli?

Pratet går vidare i affärer och vid köksbordet. Alla vet minsan, det blir en gruva, dammarna kommer att brista, vi behöver jobben, älven blir förgiftad, Jokkmokk kommer att invaderas av kineser och alla pengar kommer att hamna i England, allt för en gruva som ändå inte kommer att bli?

Nu dyker en ny aktör upp på spelplanen, urfolket. Ord som renbetesland, renflyttningsled, sargade samebyar, upprättelse för något som hänt för länge sen, allt för en gruva som ändå inte kommer att bli?

Nu tar allt fart, mediadrev, hotelsebrev, upphängda dockor, demonstrationer, polisingripande och anmälningar hit och dit, bojkotter, allt för en gruva som inte kommer att bli?

Provbrytningar och transport av malm till Finland. Vad händer nu? Platsen tom och öde, många har fått nya vänner men också nya ovänner. Här är vi nu, i ett tomt och öde samhälle, skrapa ihop spillrorna, allt för en gruva som inte kommer att bli?

Några sätter hoppet och tron till att det kommer att bli en gruva, andra att det inte blir det.

Slutet på historien får vi nog om några år.

På nåt sätt har min hjärna fått för sig att vi redan har haft sommar. Näckrosen i dammen som brukar blomma i augusti blommar nu. Gräsmattan har jag hunnit klippa flera gånger, andra sommrar klipper man den just innan midsommar. Sambon passerade den lokala campingplatsen och för några sekunder förfarade sig över att det var så lite husvagnar så här mitt i sommaren.... Till helgen har vi midsommar och sen hoppas jag att vi får en fortsatt toppensommar här uppe i norr. Midsommar kommer att firas med syster och familj och jag hoppas att bror med familj vill vara med. Försökt få med modern men hon skulle vara med folk i sin egen åldersgrupp, inte börjar vi väl bli för gamla. Det är ju först till hösten vi blir 50... fast jag vill inte, kan man vägra?

Dottern i full aktion, Zorro tittar på. Hundkurs hos lillasyster Lena Ekman

På promenad i Luleå i vintersolen, Fia och Zorro poserar.

Här besöker systerdottern Sten och Anitas draghundar. Dottern Marilyn berättar och Mirja lyssnar och frågar.

Snurrar många ord i mitt huvud just nu; utveckling, framtid, avveckling, bakåtsträvande, nedläggning, för och emot. Orden är många men jag tror jag väljer de med postiv ton. De som använder de andra orden får göra det för sig själva, jag är inte med. Jag ser fram emot ett resten av mitt liv där jag i så stor utsträckning det är möjligt gör det jag vill. Och vad vill jag? Ja, det är frågan. Jag tror åtminstone att jag vill ha kul på jobbet och jag vill ha möjlighet att ha en fritid utan några begränsningar (nåja allt kan man kanske inte få). Jag vill uppleva och se så mycket som möjligt, vill inte bli begränsad av "det går inte" och "jag törs inte". Allt (nästan) går ju att genomföra. Försöker tala om för barnen att om man vill något så är det möjligt. Sen är det ju synd att tiden inte riktigt räcker till, vill ju så mycket. Sitta i soffan och sticka vantar, arbeta med marknadsföring, införa nya stödsystem, ligga och sola på någon strand runt medelhavet, fotografera (eller lära mig det). Kanske ut och gå eller se nån bra film. Tänk så mycket roligt det finns att göra om man inte ser hinder i allt. Skulle också kunna tänka mig att jobba med turism eller på nåt fik. 

Tänkte just på vilken drivkraft vi människor har. När många utvandrade till Amerika för att man inte längre kunde överleva/ha mat på bordet här hemma i Sverige. Idag är det andra krafter som styr, nyfikenhet och utveckling och inte minst ekonomin som gör att vi söker nya ställen att leva på. Vilken chans alla våra ungdomar har egentligen.

Ett av våra projekt är att sälja vårt hus och bygga ett mindre som passar bättre. 

Vilken tur att min sambo och min syster hejar på mig men samtidigt hejdar mig lite. Fast jag måste säga att de båda också brukar ha många ideer....